fredag 12 juni 2009

Att rensa tårkanalerna.

Det är så det brukar se ut.
Åtminstone från min sida.
Varenda skolavslutning så kommer tårarna.
Förra året (om ni inte minns så kika in här.) var nog dock den värsta skolavslutningen ever.
I år var inte precis ett trevligt år det heller.
Vi fick säga adjö till den bästa mentorn vi haft på Bergskolan och vi har haft en del. (Till hösten får vi vår nionde.) Hennes namn är Sylvia och hon kommer bli galet saknad.
Hon är den där personen som kommer in i ett rum och säger precis alla bra saker hon tänker på. Hon var en sån där solstråle, ni vet. Inte hade man någonsin tråkigt på mentors timmarna när hon var i närheten. Hon är den som kallar sina mentorselever för älskling. Hon lyssnade och tog tag i problemen. Hon peppade och var så genuint fin bara. Hon borde inte behövt sluta. Hon hade en så fin personlighet liksom. Hon är min favorit-Sylvia. (Det interna slutar aldrig.)

Inga kommentarer: